Mitt liv, som ni får ta del av!

Elektron var ett vacker arab i färgen skimmel. Han var på gränsen till storhäst. Jag var säker på att jag skulle få rida Winny, när Ellen sa: "Du får ta Elektron". Jag blev nervös, för vi skulle rida ut. Skulle JAG?! rida ut på Elektron, jag nådde inte upp till hans manke, jag skulle nog kunnat GÅ under hans magen, om jag duckade! Nere i ridhuset stod han & tittade på mig med sina stora, mörka ögon. Snart JAG sitta uppe på hans rygg. Väl uppe i sadeln kände jag mig fruktandsvärt liten. Men när Elektron började skritta blev jag stum. Hans skritt var mjuk & fin! När vi skrittade på stigen i skogen sneglade han inte ens åt gräsståråna. Jag kände mig som en prinsessa. Jag blev inte ens nervös när det var dags att trava! Elektron lydde mig & satte igång. Hans trav var ÄNNU underbarare än skritten. Jag FLÖT fram! När lektionen led mot sitt slut njöt jag enda in i det sista! Lektion på lektion fick jag uppleva hans underbara trav! Jag minns när jag fick veta, att du akulle avlivas. Vi hade teorilektion & den led mot sitt slut. Ellen tittade på oss med allvar i blicken. Sen sa hon: "Jag har en sak & berätta för er......Elektron kommer inte få leva mer. Han har svårt med andnigen, så vi har beslutat att avliva honom om två veckor. Jag tappade andan. Jag skulle förlora honom, min BÄSTA vän;(