Mitt liv, som ni får ta del av!

Detta insåg jag ganska tidigt i min tid i den såkallade "bloggvärlden". Vissa får över 20 kommentarer på varje inlägg & vissa får kämpa för att ens få en. Jag är STOLT över mina goa läsare & min blogg. Jag acepterar fullt att inte få kommentarer på varenda inlägg, men jag kämpar för det, det gör jag! Jag brukar glädjas åt att andra lyckas, kanske skicka iväg en uppmuntrande kommentar! Jag blir själv varm i hjätat när jag får en uppmuntrande kommentar & vill ge ett stort creed till de som tar sig tiden & skickar iväg en sådan kommentar! Det är nämligen inte alla som gör....... Ibland drabbas man av en hemsk sjuka, nämligen avundsjuka, & tappar helt motiveringen till att glädjas åt andras framgångar. Istället börjar man trycka ner dem som har nått en framgång. Detta är absoulut inte rätt. Man kan inte få någon att sluta utvecklas, inte ens med våld. Elaka ord känns som små pilar i själen, som inte tas ut på en lång, lång tid. Vill man själv bli nedtryckt när man nått toppen av det höga, höga berget?