Mitt liv, som ni får ta del av!

Clements står ju på ridskolan & jag rider henne ibland på lektionerna. Tänkte berätta lite om min & hennes utveckling tillsammans! Jag kommer ihåg första gången jag red henne. Det var rätt längsen. Hon var på tok för stor för mig. Jag fick knappt fram henne i skritt! I trav blev det ännu värre. Jag minns att min ridlärare jagade igång henne. Då var det skritt & trav som gällde. Efter några gånger började jag rida med spö på henne, men då behövde jag knappt använda det. Jag såg en annan sak hos Clements nu & det var hur lydig & välriden hon var. I skogen hade jag tidigare ridit Winny en del & hon är en riktigt gräsatare. Det var ofta jag hängde framför sadeln halvt hjälplös. Så var det inte med Clements. Nu kunde jag rida själv i skogen utan att mamma gick brevid. Clements gjorde allt jag bad om. Jag minns när jag skulle galoppera för första gången. Då red jag Clements & det blev ingen vidare upplevelse. Jag satt där & klamrade mig fast i sadeln & Clements slängtravade med flera meter till hästen framför. Jag var inte, ABSOLUT inte besviken på hästen utan bara på mig själv. Sen red jag lite andra hästar i en period. När jag fick Clements igen var det dags för hoppning. Jag hade alldrig hoppat förut & denna lektionen stannade hon 2 gånger & en gång gick hon över i skritt! Ingen lyckad hopplektion! När jag hade lärt mig att hoppa & galoppera ordentligt hoppade jag Clements för 2:a gången. Hon slängde nästan av mig! Jag var inte lycklig efter den lektionen! Jag red mest dressyr på Clements nu. Det tyckte jag att hon var perfekt för. Jag lärde mig snabbt att hon gärna var lite bekväm i sig på volten, gärna stannade på mitten. Dessa år har lärt mig mycket. Love u Clements!